För några veckor sedan frågade jag Micke den stora frågan. Och han sa ja! (Puh!) Så. Jag ska stå brud. Micke är nu min blivande man.
Jag har aldrig tyckt att det här med att gifta sig är speciellt viktigt. När mina vänner pratat om att de drömmer om kyrkbröllop och fantiserat om vilken klänning de ska ha har jag bara ryckt på axlarna. Nä, det har inte intresserat mig.
Men det har ändrat sig. Jag vill uppleva mitt bröllop! Jag vill stå framför prästen och säga ja till mannen i mitt liv. Jag vill visa honom hur mycket han betyder för mig. Jag vill att mina föräldrar ska få se mig i bröllopsklänning. Jag vill att pappa ska gå de där stegen för att sedan lämna över mig till den man som alltid sätter mig först. Jag vill ha Nellie och Emelie vid vår sida när vi delar en så fin stund tillsammans. Älskade tjejer som ni berikar våra liv!
Det blir ett litet augustibröllop i Mickes mammas trädgård. Så enkelt som möjligt. Klädkod "hel och ren", lite mat och lite dryck och alla ungar ska vara med.
Jag längtar ❤️
Underbart! ❤