Hörru 2020, ge dig nu!

Jag borde få en egen parkeringsplats på sjukhuset. Just nu är det besök var och varannan dag. Jag har fått inflammation i såret och äter antibiotika. Besparar er bild på det. 

De plockar några klamrar då och då för att såret inte ska gå upp. På tisdag är det blodprover och en röntgen inför att cellgifterna drar igång den 25e. Det kommer bli behandling var 14e dag. Först intravenöst på sjukhuset och sen kopplar de på en medicinpump som jag tar med i en snygg (?) midjeväska hem. Den jobbar på i 48 timmar och sen åker jag till sjukhuset och kopplar bort den. Har fått en hel hög med tabletter som ska vara mot illamåendet. Usch vad jag inte vill det här....

Jag vill att allt ska vara som vanligt. Jag vill ha tillbaka min energi. Jag vill inte behöva tänka på att jag ska må skit till och från resten av livet. Fan. 


Jag känner faktiskt att det får vara nog nu. Den här nedåtgående spiralen 2020 måste ge sig för jag känner mig helt nedtryckt i skorna, helt slut. 

Vi fick vår gamla husvagn förstörd av de som den stod uppställd hos. Orkar inte gå in på detaljer men det blev ett jäkla jobb med att ens få de att stå för självrisken. 

I fredagskväll gick en anhörig till Micke bort och det skakade om oss rejält. 

Jag försöker verkligen men ibland är det svårt att fokusera på det positiva. 

Därför kommer här en lista på det som varit bra, kanske mest för att påminna mig själv. 


STEAM HOTEL

Vi fick en fantastisk hotellvistelse av min underbara vän Katie, hennes pojkvän och hennes föräldrar. Katie och jag träffades när vi båda två jobbade på Engelska skolan och hon blev snabbt som en tredje syster 💜 Hon bor nu i USA och jag saknar ihjäl mig efter henne. 

Vi bodde två nätter på Steam och njöt verkligen av allt de hade att erbjuda. 

Tacktacktack för denna fina gåva 💝 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



9 ÅRS DAG 

Yes, 9 år har gått sen min Prince charming stuffade fram till mig på dansgolvet på Cinderella mitt ute på Östersjön 🚢❤️

Tack för att du finns för mig och tjejerna ❤️

(null)


(null)



HÄSTARNA

Nellie är en sån jäkla klippa som tar stallet själv nästan hela tiden. Jag är så stolt över henne. De som inte håller på med hästar kanske har svårt att greppa hur mycket jobb det är. Varje gång stallet ska göras och man är själv får man räkna med 1 1/2 timmes hårt kroppsarbete + ridning. Några dagar har jag orkat med ut och gjort lite av sysslorna. Hon motionerar hästarna och det går framåt i utvecklingen med båda två. Så roligt att se! Walle har kommit på en grej att om han slänger runt med huvet samtidigt som han sparkar så åker Nellie av. Jäkla skithäst (sagt med kärlek 😅). Hon har åkt i backen några gånger nu men hon kämpar på. 

I lördags var det extra roligt när Emelie ville följa med. Jag stånkade mig runt en sväng i skogen och Nellie och Emelie red. Det var så mysigt! 💜

(null)


SKOLAN

Nellie har nu börjat gå en dag i veckan i skolan. Hon är helt slut när hon kommer hem men hon gör det. Älskade kämpe❤️


Det finns såklart en hel massa andra positiva och roliga saker som händer så jag ska tvinga mig att tänka på de sakerna ikväll. 


Tack för att ni läst och ta hand om er och varandra. Det är så jäkla viktigt att visa vår kärlek för de vi älskar. 

Kram på er 💜

Update 10/5 🌼

Mycket som händer på alla fronter. Jag har fyllt år och hade en fantastisk födelsedag även i dessa Corona-tider. Micke och Nellie stuvade in mig i bilen och så åkte vi till Örebro. Vi skulle möta upp mamma och pappa på en utomhusfika innan vi tittade på en ny husvagn. Det blev en överraskning när även mina två systrar och mitt lilla hjärta Elly var med. Det blev en så mysig fikastund, som jag saknat dom❤️ (null)

(null)
 Lite lullig av piller och väldigt nöjd 😄
(null)

Jag har ju världens bästa föräldrar. Den husvagnen vi haft ett par år nu har funkat men är inte optimal om vi ska vara ute mycket i sommar hela familjen och absolut inte om vi tänker på att jag kanske inte kommer att må så bra. Så vi fick i uppgift att hitta en husvagn som mamma och pappa skulle köpa som vi får låna att ha som vår egen. Fantastiska ni 💚 
Jag hoppas att vi kommer få fina somrar tillsammans i våra lådor 🌼
(null)

Jag återhämtar mig mer och mer efter operationen. Jag orkar vara uppe mer och igår kolkat äntligen till stallet och kunde kika på när Nellie red. 
Fina Walle 💚
(null)

Imorgon är det dags att lämna blodprov. Tänkte oxå ringa min kontaktSSK då snittet varar lite på några ställen. Jag känner en förhårdnad under nitarna och jag undrar om det kan vara något äckel som samlats där....
På tisdag är det besök på onkologen för att höra om hur de tänker sig med cellgifterna. Känns lite som domedagen. 

Igår skrev jag ett lång fb-inlägg om insamlingen Samla minnen. Jag lägger ut det här oxå. Hoppas ni orkar läsa. 
Kram på er! 💜

Facebookinlägget: 

Det är svårt att både be om och ta emot hjälp. Ni som känner mig vet hur galet (på gränsen till korkat) envis jag kan vara. Jag sliter hellre dag o natt än känner att jag tar upp tid och energi från andra. Det är något jag försöker bli bättre på och nu verkar ju vara ett utmärkt tillfälle att utmana mig själv. De senaste veckorna har jag verkligen fått uppleva hur det är att ha ett fantastiskt skyddsnät omkring sig. Allt ifrån att Nellie får skjuts till och från stallet till att det kommer matkassar till dörren. 

Jag är så tagen av alla människor som har så stora hjärtan. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka alla som bidragit till insamlingen. Det kanske är som en vän till mig sa, att jag egentligen inte behöver tacka. Att folk vill ge och att de inte förväntar sig något i gengäld. Men jag vill verkligen visa hur tacksam jag är. Så än en gång. Det ni gör betyder så otroligt mycket. 

Karin och Ilona vill nu ta insamlingen ett steg längre. De vill ha en insamling som alltid är öppen. När de ställde frågan till mig om jag skulle vara ok med det var jag först lite velig. Vi överlever ju, det gör vi alltid. Men sen läxade jag upp mig själv. Den hjälp som insamlingen ger erbjuder mig att kunna få lite sinnesro. Det är ingen hemlighet att sjukskrivning betyder hål i plånboken. 
Samtidigt vill jag på något sätt kunna visa för er vad tanken är att pengarna ska gå till. Så jag kommer sätta upp mål. Ett av målen är att starta ett sparande till Nellie där pengarna till en början ska gå till  körkort när hon fyller 18. Tanken med den här första insamlingen och att de döpte den till Samla minnen är att vi som familj ska kunna få en guldkant på tillvaron. Min önskan är till exempel att vi ska kunna vara ute med husvagnen när jag mår bra och att vi ska kunna ta några nätter i Göteborg i sommar och göra Liseberg och allt vad tjejerna tycker är roligt. 
Jag kommer ge Karin och Ilona helt fria händer att sköta insamlingen och när deras plan är klar kommer jag att sätta ut fler av mina mål och önskningar. 

Tack för att du läst detta långa inlägg och än en gång tack. Tack som skjuttsingen! ❤️

Överväldigad

Ni vet min vän Karin? Hon som gav mig sin födelsedag? Hon var ganska upptagen den dagen kan man säga. 

På söndagskvällen fick jag en summa pengar swishat till mig som kommit in både från mina vänner och deras vänner men även människor som vi knappt känner. Alltså va? Finns det så här fina människor? Människor som öppnar sina hjärtan för att vi ska kunna ha det bra? Det kändes och känns fortfarande som att mitt hjärta blöder av tacksamhet och tårarna rann hela dagen utan att jag kunde hjälpa det. Skönt att tårarna för en gång skull rann av en bra anledning 😍

Pengarna sätts på ett separat konto och jag har en liten plan över hur de ska användas på bästa sätt.

Bara för att Karins födelsedag var över slutade inte hennes swish att plinga. 

Karin har en kompanjon i det här; Ilona. 😃 En annan lite halvgalen vän jag har som ni sett här på bloggen förut. Nu har de berättat för mig att de bestämt sig för att det här bara var början. Insamlingen ska fortsätta vara aktiv och de har så många idéer som de inte vill delge mig 😅 

              💗 Ilona och Karin 💗

(null)


Det här betyder så mycket för mig tjejer ❤️ Om det är något jag vet om er så är det att ni med era stora hjärtan aldrig ger upp. 

Och det gör inte jag heller. Jag tänker kämpa som den envisa åsna mamma och pappa födde mig till. Jag kommer att ta tillvara på varje sekund av livet. 

Det är så otroligt viktigt för mig att vi ska kunna sätta guldkant på tillvaron och tiden vi har tillsammans. Kunna åka till Liseberg som tjejerna älskar. Se deras ögon glittra av glädje och galenskap när det ger sig upp i en karusell som de kanske inte riktigt vågar åka. Kunna åka och campa och hänga med mormor o morfar. I den här Coronatiden vågar min pappa inte ens komma hit för han är så rädd att smitta mig. Kan vi mötas upp med husvagnarna kan vi fiska och grilla och bara hänga utan att riskera något. Är det dessutom så att jag inte mår bra så finns alltid en säng i närheten att vila i.

Jag önskar inget hellre än att Nellie ska kunna fortsätta med det hon älskar; hästar. Jag riktigt ser på henne hur hon slappnar av och släpper allt jobbigt när vi är i stallet.

En annan sak som jag önskar är att kunna starta ett sparande till Nellie som ska kunna göra starten på hennes vuxenliv lite lättare. Det skulle kännas så bra i mammahjärtat. 


Lite vardag då... Sedan jag kom hem från sjukhuset har jag sovit i soffan. Jag har varit tvungen att sova mer eller mindre sittande. Men i takt med att svullnaden lägger sig och det inte stramar i såret lika mycket blir det lättare att ligga helt plant. Inatt gör jag ett försök att sova i min egen säng. 

(null)

Spike viker inte från min sida 💚

Jag har även varit ute på en liten promenad idag och orkade följa med Micke för att hämta Nellie i stallet ikväll. Det är jättejobbigt att stå upp och gå även korta sträckor men jag känner att återhämtningen går mycket fortare denna gång. Inte så konstigt kanske då de inte varit inne o grävt runt som sist.. 

Mitt tågspår. Går från bröstben till blygdben. 

(null)


Jag är inte speciellt hungrig och nästan det enda jag får i mig är kräm. Huuuur gott?? 😄 
Inget smakar som det brukar. Inte ens Cola Zero som jag lätt drack 1-1 1/2 liter av per dag förut. Vad gäller den lasten tänker jag att jag kanske inte behöver börja igen 😅 
Choklad smakar lixom för mycket och vanlig mat är usch..... jaja, jag lär ju inte svälta ihjäl. 

Dags att ta en temp o lite piller och försöka sova några timmar. Kram på er 💜