Alla borde ha en Karin i sitt liv

Vi har pratat mycket här hemma om att kunna vara glad även om man går igenom ngt jobbigt. Visst får man vara glad! Självklart! Att skratta är ju det härligaste som finns och det som håller oss uppe.

En del av de som går genom ngt jobbigt (inklusive anhöriga) känner att de inte får vara glada. Att det blir lite känslan "åh va bra, nu är hon glad igen, nu är allt över". Nellie och jag har pratat mycket om det eftersom det är samma sak med hennes depression. Att hon känner sig dum om hon är glad en dag. Men det handlar ju inte om det och det önskar jag hela världen förstod. Det är ju fantastiskt om det i allt det nattsvarta finns ljusglimtar.  

Även om man går igenom något jobbigt så funkar det inte att leva livet nattsvart. 

Ett exempel. Jag vet att när Micke sticker iväg till padelarenan och gör det han tycker är kul, då mår han bra. Jag skulle aldrig vilja att han sitter hemma 24/7 och är ledsen och grubblar. Det gynnar ingen av oss. Jag vet att han är avgrundsledsen men det är så viktigt att distrahera sig med något som är roligt. Även om det bara är att skratta till åt att ngn säger fel eller att asgarva åt hundarna som ligger och fiser i soffan så ingen kan andas.  

Min älskling ❤️

(null)



Jag skrattar oxå och har kul. Det betyder inte att jag är naiv och tränger bort det sorgliga vi går igenom. Det är närvarande hela tiden, tro mig. Men det liv som finns måste levas, annars skulle jag svika mig själv så oerhört mycket mer. Mitt uppdrag nu är att samla på så många fina stunder som möjligt ❤️


När jag öppnade min Facebook imorse sköljde en rad känslor över mig. Jag skrattade och grät. En oerhörd känsla av tacksamhet. Jag är inte religiös men jag har på något sätt välsignats med de bästa av vänner. 

Den här tokan, Karin, är den mest handlingskraftiga person jag känner. Hon är den människa som får saker gjorda och som månar så oerhört om andra. Hon är den som svänger förbi efter jobbet med glass och värktabletter om man mått lite kyvens.

I min bekantskapskrets har det aldrig varit konstigt att prata ekonomi och jag har för henne berättat om min oro för den ekonomiska kollaps som kommer infinna sig för oss.  

Vår primetime skulle ha börjat nu. Vi har blivit av med ett par lån som blivit avbetalda. Eftersom jag kunnat börja jobba igen efter förra cellgiftsbehandlingen har vi även kunnat börjat betala på de skulder vi drog på oss under min sjukskrivning. Jag hade ingen fast anställning då så min sjukpenning var helt åt skogen... 

Karin som den magiska människa hon är kommer då på att hon inte vill ha några födelsedagspresenter.... ❤️

(null)


(null)


Karin. Jag saknar ord. Du är så värdefull för mig och du har ett hjärta av guld. Jag önskar dig den bästa av födelsedagar 🎂 Jag älskar dig! 💝

Om någon av er vill bidra med en tjuga eller två så skulle jag bli så tacksam. 


073-325 32 34 Karin Lindblom 


Jag har en uppsjö av saker som jag vill göra till vackra minnen för mig och min familj. ❤️

Min uppgift idag blir att försöka ta mig ut på en minipromenad och andas lite frisk luft. Magen är fortfarande väldigt svullen och spänner ngt vansinnigt. Inte så konstigt kanske när jag hålls ihop av 75-80 klamrar... men jag fick ändå till 3 timmars sammanhängande sömn inatt 😃

Önskar er alla en härlig söndag☀️🌼

Kommentarer :

#1: Anonym

❤️💞💕

skriven
#2: Emelie

Det är klart att vi måste få skratta, det är det bästa sättet att ta sig igenom allt det svåra. Vilken fin vän du har. Alla borde verkligen få ha en sån i sitt liv ❤

Svar: ❤️❤️
Mia

skriven
#3: Gunnel

Du är otrolig som kan skriva och formulera dej så bra ❤️❤️ KRAM ❤️❤️

skriven
#4: Sophie

Läser och gråter. Det är svårt att hitta orden och det är lätt att fastna i att inte veta vad man ska säga. Så jag säger bara det jag känner istället. Jag lider med dig och din familj, har svårt att förstå att det här händer och jag vill inte att det här ska hända. Jävla förbannade cancer. Tänker på dig och tycker att din vän Karin är helt otrolig. Har skickat ett litet bidrag och hoppas att det kommer till nytta. <3 Stor kram.

Svar: Många som inte vet vad de ska säga och det är helt ok det oxå. Jag förstår dom.
Tack för dina fina ord och för att du läser. Kram!
Mia

skriven

Kommentera inlägget här :