baralitecancer.blogg.se

Alla goda ting är tre sägs det och just nu håller jag verkligen med. 

1. ACE

Känns verkligen som vi haft en otrolig tur som hittat den guldklimpen. Stallet är en stor del av Nellies och mitt liv. Det är lite som en livlina för både henne och mig. För mig för att jag har varit tvungen att komma iväg hemifrån och hålla igång kroppen och tänka på ngt annat.

Nellie har en autismdiagnos kombinerat med depression och mycket ångest. Stallet för henne är rutiner, fysisk aktivitet och någon som behöver henne. 

Jag är så glad att vi har hästarna som gemensamt intresse och de ger så ovärderligt mycket kärlek och lycka. 

2, Röntgenresultat

Det känns så magiskt bra att tumörerna minskat ytterligare. Alla dagar av rent ut sagt pissigt mående har gett resultat. Jag är så lycklig. Tack alla ni som på ett eller annat sätt hört av er, ni är verkligen guld värda! 

Vanligtvis får man 6 behandlingar och sen ett längre uppehåll. Jag har fått 11 behandlingar och det känns i kroppen. Jag är så sliten. Läkarna har nu bestämt att jag ska ha ett uppehåll på två månader för att kroppen ska återhämta sig. Så nu är det fullt fokus på kost och motion, satsa för framtiden 💪 

Det känns så galet skönt att få lite "ledigt", som att jag gått på semester 😄 

Jag ser så mycket fram emot att kunna borsta tänderna utan att gråta av smärta i munnen, att få vara pigg över jul, att träna igen och tusen andra saker. ✨ 

Jag får dock inte jobba pga. Coronan. Eftersom jag är i riskgrupp ska jag vara extra försiktig. 

3, Flytt

Jag har alltid haft en längtan efter att bo på landet. Ännu tydligare har den känslan blivit sen jag blev sjuk. Att jag måste ut på landet, jag kvävs i stan. 

För någon månad sedan flyttade vi till ett nytt stall. På vägen dit åker man förbi ett hus som har stått tomt och varje gång har jag tittat på det och bara känt att där vill jag bo. Det ligger på samma tomt som ett större hus och en dag på väg från stallet stannade jag och gick in och frågade om han kunde tänka sig att hyra ut det och fick ett ja till svar 😃 Det är så fint och mysigt och har den där gammeldagsa känslan över sig. Såååååå! På lördag går flyttlasset! 🥰

Det känns så lyxigt att alla dessa sakerna händer, jag är så oerhört tacksam över ett så välbehövligt andrum. 

Vi är riktigt på gång med podden! Första avsnittet inspelat och i veckan ska vi få hjälp att färdigställa det. Vårt mål är att ni ska kunna höra det innan jul 🤩 

Följ oss gärna på Instagram där vi heter @dodsviktigt_podden

Nu ska jag försöka ignorera flytttkaoset här hemma och få mig några timmars sömn. 

Kram på er! 💜

Idag fick jag frågan hur min prognos ser ut. "Inte vet jag" var min första tanke. Slog liksom bort frågan. Men det är klart jag vet. Eller jag har ett litet "hum" om hur det "brukar" se ut. 

När jag vaknade efter den andra operationen, den där de inte kunde göra mer än att sy ihop mig igen, sa läkaren 2-5 år. Det tog de senare tillbaka och hänvisar nu mer till statistiken som säger max 10 år. 10 år... Det innebär att jag inte kommer få uppleva min 50års dag. 

-Så fan heller att jag går med på det! skriker en sida av mig. 

-Var realist, säger den andra. 

Och jag lyssnar på båda två. Jag måste börja planera för slutet. Jag vill ordna min egen begravning. Ha nedskrivet hur jag vill att Nellies liv ska se ut. Ordna med försäkringar. Jag tänker att om jag bara fixar allt det så kan jag lägga allt fokus på att finnas kvar så länge som möjligt. Jag är bra jäkla seg och envis ska ni veta. 

Jag fokuserar ständigt på att ha den bästa livskvaliteten som är möjligt just nu. Vad är viktigt för mig? Vad ger mig energi? 

Nu låter det som att jag aldrig är ledsen eller förtvivlad men ju uj uj... Jag är ett vrak inombords vissa dagar. Men jag tillåter mig inte att stanna kvar i den gropen. Allt det skulle resultera i är ett liv i mörker. O hur kul är det? 

Nej, jag vill njuta av livet. Det är ju för jäkla underbart. 

Idag cyklade jag när Nellie red. Det regnade på tvären och blåste halv storm samtidigt som det var 16 grader varmt och jag hade stickad tröja och jacka. Allt annat än angenämt egentligen. Men känslan i kroppen blir vad man fokuserar på. Vi har ett val, vi kan styra våra tankar (oftast iallafall). 

Nellie satt med ett leende på läpparna när Walle gjorde precis det hon bad honom om. De höll på att putta omkull mig när han väjde för en vattenpöl och bara tanken på mig som ett lermonster fick oss att skratta. Vi räknade till över 20 rådjur på en åker och vi hade en supermysig stund tillsammans. 

Jag tänker att det man fokuserar på är det man drar till sig. 

Jag tänker ofta på den gången när jag nyseparerad, ensamstående och utfattig åkte till High Chaparral med en 5 åring Nellie och bodde med syrran i deras husvagn. När vi gick där på campingen lovade jag Nellie att en gång ska vi ha en egen husvagn att kuska runt med. Och idag har vi det! Det bara måste funka att stenhårt fokusera på det man vill! 

Bilder från sommaren 2011 

Kusinmys i syrrans husvagn och kramkalas på Liseberg 💚

Imorgon ska jag träffa Bettan för lite poddsnack. Ska berätta mer för er snart om vår briljanta idé!  👏

Kram på er 💚

Kände det komma på tidiga eftermiddagen idag. Pirret i kroppen. Känslan att jag vill göra allt på en gång. Sticka till gymmet, mocka hagen, gå långpromenad med hundarna, städa vinden, vinterfixa husvagnen, gå på fest (skitcorona!!), göra must osv osv 😄 Älskar dessa dagar. De kommer nästan exakt 3 dagar efter cellgiftsbehandlingen (och typ samtidigt som alla jävla blåsor i truten men skit i dom nu) och nu kan jag se fram emot en bra vecka 👏  

Veckan med cellgifter är en enda lång känsla av uppgivenhet. Jag orkar inte göra ngt, orkar inte umgås, orkar inte koncentrera mig. Precis allt är jobbigt då och det känns som om det aldrig ska ta slut. Jag är sur och grinig och vill bara gråta. Jobbiga tankar om om det är värt slitet. Men som tur är kommer dessa dagar sen. Nu jäklar! Nu ska jag fånga varje jäkla sekund i en ny vecka 💪 

I fredags var en stor dag. Jag firade 14 år som mamma och min lilla böna fyllde fjortis. Älskade unge! Utan dig vore jag ingenting! ♥️  

Hon ville naturligtvis inte vara med på kort men jag tror hon var nöjd med sitt firande 🎂

Min systerdotter Tindra har varit här under höstlovet och det har blivit mycket tid i stallet och mysiga film och spelkvällar. 

Älskar denna lilla pratkvarn ❤️

Just nu är jag väldigt lycklig att jag sålt några liter äppelmust 😊 Pengarna går in på Samla minnen kontot och ska förvaltas väl. Förhoppningsvis hinner jag o Marit fixa några liter till som kan säljas. En del av pengarna ska jag sätta in till Cancerfonden. Är du inte med i Samla minnen gruppen på fb så leta gärna rätt på den 🙂 Alla får vara med och man behöver naturligtvis inte swisha pengar. Jag finner så mycket styrka i att ni bara är med 💚🍏 

Nu ska jag sova så jag hinner och orkar alla grejer jag vill hinna med imorgon 😄 

Kram på er 💚🍏💚