Jobbigt inlägg att skriva. Har försökt några dagar. Det har tillomed varit så att jag övervägt att strunta i bloggen. Men jag behöver den. Jag behöver sätta ord på mina tankar.
Jag kommer aldrig bli frisk. Det är sanningen. Jag kommer, så länge jag lever, alltid att ha cancer.
Läkarna öppnade upp mig som planerat. Snitt från bröstben till blygdben. Samma snitt som förra gången fast på andra sidan naveln. Det de såg var en helt annan syn än den de förberett mig och sig själva inför. Tumörer och metastaser överallt. Ställen man inte kan ta bort dom ifrån bla på kroppspulsådern och i de centrala lymfkörtlarna. Då det är så mycket överallt kan man inte heller göra en
levertransplantation. Det blev en så kallad open/close-operation.
Jag kommer från och med snarast att få palliativ cytostatikabehandling under återstående livstid. Syftet är att den ska ge symtomlindring, förbättrad livskvalitet och i bästa fall förlängd överlevnadslängd.
Läkarna har tagit prover så de ska kunna avgöra vilka cellgifter som är effektivast. Men det kommer till stor del vara att de får testa sig fram på vad som funkar och inte.
Ni behöver inte be mig om att tänka positivt eller kämpa. Det är en sån självklarhet för mig att jag inte ens funderar på något annat.
Jag kan tänka positivt och är en positiv person men att tänka positivt ändrar inte på fakta. Det ändrar inte att det är bra att vara förberedd. Behovet att att vara förberedd är stort för mig.
Nu orkar jag inte skriva mer. Tack för att du läst. 💜
Jag älskar dig ❤️