Idag pratade jag i telefon med kirurgkliniken i Uppsala. Nästa tisdag ska jag på informationsträff med Wilhelm Graf, den läkaren som opererade mig sist. Det lutar åt att det kommer bli en likadan operation som förra gången, en så kallad HIPEC. Öppning av hela buken, sängliggande 3-4 veckor om allt går som det ska... Spyor, gördel och stödstrumpor hela sommaren... Jippie.... Ändå önskar jag att det vore dags imorgon. Jag är inte rädd för att sövas eller opereras. Dr Graf är en helt fantastisk lite äldre läkare som har varit med och tagit fram den här sortens operation. Jag litar till 100% på honom och hans teams kunskaper.
........................................................................................................................
Chanell Chanell... Vårt älskade hjärta.... Idag sa vi hej då.... Helt odramatiskt och lugnt och fint. Men så våldsamt smärtsamt. Det känns ändå bra att veterinären sa att vi gjorde helt rätt som inte väntade med att avsluta hennes liv. Hon mådde inte bra.... Nellie var med hela vägen. Det sista Chanell kände var Nellies trygga hand på sin mule... Hon har varit Chanells trygghet, de två satt liksom ihop. Chanell var mer än en häst. Hon var Nellies anledning att orka kämpa lite till när livet varit jobbigt....
Nellie och jag avslutade kvällen med att måla varsin tavla och satt och pratade om dagen. Grät och skrattde åt alla minnen. Hon är så klok min lilla böna. Ibland tackar jag hennes autismhjärna för att den är så rak och klok.
Vi ses igen fina vän. Jag älskar dig, nu och för alltid.